Möte med…

Bertil ”Bebben” Lindberg

(Bertil ”Bebben” Lindberg)

Hej Bebben! Berätta om ditt liv med Mörrum GOIS.

Oj… Det började 78-79. Jag är ju gammal brottare och införde brottarträning under försäsongsträningen. Det var bra för hockeyspelare då det innebar att träna upp styrka, balans och smidighet. Faktum är att de flesta klubbar hade brottning som en del i sin träning och jag tror faktiskt att en hel del har det fortfarande.

Det var fullt ös i klubben och till slut blev det ohållbart om man inte hade en anställd som kunde sköta kansliet. Den 10 augusti 1981 anställdes jag och stannade sedan kvar tills jag gick i pension för 10 år sedan. Du må tro att jag plockat dit många spelare och tränare genom åren.

På 70-80 talet var det riktigt stort intresse i hela bygden för Mörrum GOIS. Då fanns inte direktsändningar via Internet, då var det tidningarna som gällde. Vi plockade ner spelare från MODO, från Skellefteå värvade vi Johan Burman, Tommy Johansson och Håkan Ahlin och tränare blev Håkan Nygren – något som det skrevs om i alla stora tidningar och till och med TV kom och gjorde inslag om oss.

Men, hur hade ni råd?

Först och främst såg vi till att ordna arbete och bostad åt spelarna. I Norrland fanns inga jobb, det var lättare här nere. Supporterklubben arbetade hårt och drog in pengar och företagen ställde upp. Det var stort! När vi ”gick upp” brann hela bygden för det som hände. Själv hade jag massor med människor som hjälpte mig, supportrarna framför allt. Utan supporterklubben hade det aldrig gått.

Du som upplevt så mycket i klubben – kan du inte dela med dig av något som inte är allmänt känt?

Det första jag tänker på är när vi värvade Pekka Santanen från Gislaved. Han hade gjort 7 mål mot oss och vi bestämde oss för att honom måste vi ha. Gislaved ville ha en ganska stor summa pengar och jag åkte dit med kontanter i fickan. Förhandlingen drog ut på tiden och detta var den 30 juni där deadline var satt till klockan 18.00. När klockan var 17.50 var vi överens. Problemet var att kontraktet måste vara poststämplat senast klockan 18.00 för att vara giltigt.

Då ser man ytterligare en stor fördel med att bo på en mindre ort där alla känner alla. Postmästaren, Ingvar Holmgren, såg givetvis till att poststämpeln stämde… Att den summa vi tagit höjd för halverades under förhandlingen och jag kunde återvända till Mörrum med en bra slant kvar i kassaskrinet var inte heller helt fel. Nu blev inte Pekka den målgörare vi räknat med men det vet man aldrig innan. Det kan vara så att man lyckas i en förening men inte i en annan. Det är alltid lite chansningar.

Det har vi ju sett nyligen med vår tränare. Var det rätt att byta här och nu?

Jag tror att man gjorde rätt. Att vänta in serien hade inte varit bra när det inte fungerade. Det var bättre att ta tag i det innan det var för sent. Att anställa tränare och värva spelare är som att spela på lotteri. Det är så mycket som ska stämma när de väl är på plats. Det är lika i elitföreningarna – det är inte alltid som det fungerar. Det gäller att lyssna på de signaler som kommer och det har man gjort.

Vilka är Mörrum GOIS styrkor?

Det är människorna som jobbar. Det har alltid varit något speciellt med GOIS – även inom fotboll, handboll mm. Det vi kallar GOISandan. Det är hjärta, det är glädje, det är kämpaglöd och inte minst tradition. När Gary Paulsson spelade med nr 16 på tröjan ritade jag gubben Goisaren nr 16. Många bra spelare genom åren har burit 16 på sin tröja och nu är det Marcus tur. När jag ser honom ser jag en exakt kopia av pappa Paulsson. Det är hjärta och tradition – det är stort!

Men hur får vi tillbaka publiken till Jössa?

Problemet är ju alla TV och Internetkanaler med sport som gör att man kan sitta hemma och titta. Jag kan inte förstå hur man kan titta på dumburken istället för att se allt live. Det finns ju inget trevligare än att vara på plats och träffa folk och gamla vänner. När jag åker på match funderar jag på vem jag kommer att träffa idag. Jössa är ett av de ställen jag tycker mest om att besöka. Det finns så många trevliga människor och gamla, goa Goisare. Man mår mycket bättre då som människa.

Nåväl, hur går det nu då?

Jag tittade på senaste matchen och jag tror Mörrum kan gå riktigt bra. Vi är ett lag som överraskar. Om vi bara får tiden och tränarbiten ordnar upp sig så blir detta en riktig toppensäsong!

Vid pennan Gärd Fors

Möte med… är en porträttserie där vi möter såväl kända som okända kuggar i Mörrum Hockeys stora kugghjul. Är det någon speciell du är nyfiken på så får du gärna tipsa mig på gard.fors@morrumhockey.se

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *